Dåligt flyt!

Man skall tydligen vara med om allt på en gång. 
I fredags progesteron-testade jag Rävrackans Lakrisprinzezza som vi skulle fara norrut med denna veckan. Det var dags att åka på studs. Slängde oss i bilen och sträckkörde 10 timmar upp till Örnsköldsvik. Kom dit mitt i natten och hundarna fick träffas redan då. Ingen parning. Ingen på lördag eller söndag heller, så var bara att åka hemåt igen. 
Ibland går det inte som man tror, jag har bara råkat ut för detta en enda gång tidigare.
Så, med en tik som gått tom två ggr, en tik som fick sent missfall, och en tik som det inte blev någon parning, så borde min otur vända snart? 

Ser inte ut som om det blir några valpar i vinter, jag har en halvplan men jag vet inte om jag orkar med några mer långa parningsresor till hanar som är oskuder och riskera ytterligare ett misslyckande, vi får se hur jag känner det om ett tag. Så inga valpar på g i nuläget tyvärr.

Rävrackans Lakrisprinzezza

Inga valpar på Mymlan

I tisdags natt så satte Mymlans valpning igång. På dag 53. Redan när jag vaknade på natten av att hennes vatten hade gått i våran säng insåg jag att det här gå inte. Såhär tidigt överlever inte valparna.
En ensam valp kom det, den var inte vid liv när den föddes. Det var så sorgligt, jag grät en skvätt då, och även nu när jag skriver detta. Allt gick fort och lätt och jag tror inte Mymlan hann fatta någonting. Däremot har förstås hennes hormoner satts i snurr, hon är superpigg och glad ute, inne vill hon bara boa, hitta valpsubstitut som leksaker och strumpor, och sover så tätt, tätt i sängen. Så ledsamt alltihopa. 

I fredags fick hon en veterinärcheck och åka tillbaka till sin matte igen, är ändå bäst att hon kommer ifrån sitt bo bredvid min säng. Men jag saknar henne något fruktansvärt, hon är en väldigt speciell hund för mig, jag fick tillbaka henne från hennes första ägare och hade henne hemma ett tag, och hon är så mjuk och så snäll och så kelig också. 

Ibland när man föder upp så är man beredd på att ge upp alltihop. Senast hade jag en tik som gick tom två ggr, en gång efter den längsta och dyraste parningsresan jag gjort, och nu detta. 
Men, Mymlan är mitt framtidshopp, så jag kommer inte ge upp. Även om jag inte orkar tänka på det just nu så kommer jag prova att para henne och Asla igen. Skulle det inte gå då, då är hon inte ämnad att gå i avel. Veterinären menar att det finns inget som säger att detta skulle hända igen.