Utställning Borås

I går var det dags för Muffys första utställning i år nu när hon återfått pälsen, tre småpuffar kom också, Lappi, Chester och Acki.

Jag skulle ha visat Acki och ev. Lappi, men min gps visade mig runt, runt i Borås och jag var helt gråtfärdig till slut, som tur var så var Linda på plats och visade Lappi, jag kom fram ungefär mitt i killarnas bedömning.

Chesters lillmatte Natalie visade honom alldeles utmärkt.

  Pufflingens Anthriscus

Chester har växt till sig riktigt fint, lika stor som Muffy och så börjar han pälsa till sig.

Jag hade hunnit ta Acki, men Ackis matte Maggan ansåg mig för stressad och tog henne själv. Så det var ju lite tur att jag var för sen ändå för första gången är ju värst. De skötte sig utomordentligt bra och Acki fick fin kritik men det var en väldigt söt tikvalp där som slog henne.

Pufflingens Lilla Alchemilla

Och BIR-valp blev Lappi! Jag är inte det minsta förvånad för han har utvecklats något helt fantastiskt fint, det grova huvudet och små öronen och dessutom fick han det finaste korset och bästa svansansättningen av valparna. 

Så här glad blev Lappi!

Och han fick en sådan fin kritik så jag får faktiskt en liten tår i ögat av rörelse när jag läser den. Jag blir jättestolt och är så glad för de engagerade valpköparna :-)

Pufflingens Aconitum

Ackis kritik var också positiv. Jag tror alla valparna har fått väldigt bra vinklar och rörelser vilket ju båda föräldrarna också har.

 Linda var även där med Miko, Muffys bror. Jag har aldrig sett honom så tunnhårig tidigare men han vann sin klass och fick ett Excellent. Domaren var väldigt givmild med röda kort och fina kritiker men väldigt snål med CK.n.

Samma fick Muffy. Excellent men inget mer. Vi blev tvåa i klassen. Men jag tycker hon är väldigt fin just nu så det blir utställningar varje helg nu den närmaste månaden innan pälsen faller i augusti igen. Nästa helg är det Alfta.
Och jag tycker verkligen inte om att se mig själv på bild men gillar att se min hund...

Första utställningen

För småPufflingarna gick av stapeln den 2.e maj i Skara, en rasspecial var det och då får man ställa från att valparna är 4 månader (annars gäller 6 månader.) Här är de 4 1/2 månad.

P.Lilla Alchemilla visade jag, och det gick förvånansvärt bra så länge som brorsan Lappi höll sig gömd, för fick hon syn på honom så ville hon bara dit.

Acki blev 2.a i sin klass med Hp (hederspris)

Så här kan det se ut när jag försöker få hennes uppmärksamhet och övertyga henne om att en köttbulle är mer spännande än alla hundar och folk runtomkring.

Chester och Lappi var också där, väldigt olika bröder men båda väldigt fina tycker jag. Här P. Anthriscus med lillmatte. Han blev 5.a i sin klass. Han hade säkert fått Hp med så fin som han är om han inte var lite väl busig och skällig.

P. Aconitum, han börjar bli en riktigt stilig herre. Han blev 4.a i sin klass med Hp :-)

Det roligaste var att valparnas "farmor" Pirjo också kom hela vägen från Finland och ställde en av sina hundar (inte pappa Viksu för han är redan svensk chamoion) och här får hon prata lite med busungarna.

På plats fanns även morbror Miko (Muffys bror). Jag hann inte hälsa så mycket på honom men min son är väldigt förtjust i denna underbara hund och fotade lite.

Redan några dagar efter utställningen åkte jag till Göteborg för att träffa de tre Göteborgska småPuffarna igen. Vi sågs hemma hos Ackis matte.  Här är Acki med sin rumskompis Smilla.

Även Loki, P Arctostaphylos joinade oss här. Han är mamma upp i dagen han!

 Och Acki igen:

Lappi: 

Men inte npg med det, bara någon vecka senare fick jag se de underbaraste bilder på facebook på P. Aquilegia "Kukka", eller Lakritstrollet. 

Fotograf är Heidi Nielsen:

Det var allt för nu. Om ett par veckor är det utställning i Borås, då skall även Muffy med och tre småPuffar kommer!

RIP Adonis

För ganska precis en månad sedan gick Pufflingens Adonis "Bosse" bort, bara dryga 4 månader gammal.
Han tappade en mjölktand och blödde ihjäl ur munnen.

På Blå stjärnan i Göteborg kallade de det för "Medfödd koagulationsrubbning". Vilket är en sjukdom (blödarsjuka) som inte ens finns på våran ras. Detta vände förstås upp och ner på allting, och gjorde säkert många nevösa då Muffy har väldigt vanliga linjer.

Alltihop var väldigt svårt att få svar på, förstås hände detta innan en långhelg (när annars). Och djursjukhuset vill inte lämna ut info till någon mer än ägaren, och bara ägaren kan kräva obduktion. Det känns ju sådär kul att behöva ligga på en hundägare som just har mist sin valp om detta, men det slutade med att vi fick igenom en obduktion, fast jag fick betala den själv för försäkringsbolaget hade inget som helst intresse i det.

Nu, ungefär en månad senare kom obduktionsapporten, och som jag misstänkte så var det råttgift Bosse dog av. Han hade inre blödningar i princip överallt.

Jag har gråtit många tårar sedan han dog, börjat blogga men inte kunnat se bilderna på honom, det har varit mycket ont i magen, och även nu rinner tårarna, men jag måste ändå säga, att av det det kunde vara så är råttgift ändå det bästa av det som kunde ha varit orsaken. Det mest troliga också.
Jag har inte kommit med en ny sjukdom i min första kull med Lapphundsvalpar. Vi behöver inte stryka Muffy, Acki och alla de andra ur avel. Jag har inte sålt en dödssjuk valp. De andra riskerar inte att blöda ihjäl när de tappar tänder. Inget ärftligt. Bara vanligt råttgift.

Jag lägger ingen skuld alls på någon för att Bosse dog. Olyckor händer, och här på landet så använder man råttgift, så gör även vi. Bosse kan ha ätit döda möss, han kan ha hittat någon ask som ingen ens visste fanns, det lär vi troligen aldrig få veta.

Och jag tänker ändå att jag som är så ledsen över denna alltid lika glada hund, som viftade på svansen åt veterinärerna in i det sista. Som var den där med det extra i kullen som jag hade så svårt att släppa, som var den vi träffade ibland efter att valparna flyttat och Muffy fick leka med, hur ledsna är inte ägarna, de som har haft Bosse i sängen, med på jobbet, och med i vardagen varje dag.

Som varje gång en hund dör, så känner jag bara att helvete vad ONT det gör den där sorgen efter en hund. Älskade lilla skitunge <3

  

 

  

  

 

 

 

Barnvakt

Har vi varit nu i påskhelgen. Lille Bosse/Adonis har varit här lördag-söndag. Så kul att få följa honom på nära håll, här kommer lite av bildskörden.

Jag träffade honom även för en vecka sedan, då såg han ut såhär:

Och mamma Muffy ser ut såhär efter valparna:

Men oj vad roligt de har ihop!

Bosse hittade säkert åtta gamla märgben i trädgården, ett antal näbbmöss på åkern som Muffy avlivat, en ruttet gammalt djurben med päls och äckelpäckel, och säkert en massa annat med, allt åkte i soptunnan så egentligen var han behjälplig med vårstädet :-)

Så go och glad! Inte fullt lika tuff som mor sin, tack och lov, mer kontaktsökande och är man själv ute med honom är han väldigt följsam. Matglad med, en väldig fördel när man skall träna hund.

 Han lyckades t.om få igång tanten Sally lite grann...

Och Muffy tar sin roll som mor på allvar, mycket lekuppfostran här...