Tömmer kameran

Knautia flyttat och L-kullen växer

Knautias människofarmor, alltså Knautias pappas ägare ville låna henne, så hon har faktiskt bott där i två veckor. Det var väl en himla tur för det var precis då jag fick covid, och sedan har ju jag varit bosatt i vardagsrummet bredvid valplådan och hur stressad hade jag inte blivit av att ha en energisk valp i huset då. Så himla bra och stadsträning har hon fått, de har hälsat på syskonen och lekt, lärt sig gå i koppel, tittat på spårvagnar...

Men idag så flyttade hon till sina fodervärdar. Blir konstigt, imorgon åker hennes mamma Lenza hem också. Briza kommer tycka att det är sååå tråkigt.

I valplådan är allt precis som det skall. Wilda är exemplarisk och valparna växer. Hon är väldigt lik sin mor Muffy i sin modersroll, exemplarisk men ändå avslappnad och njutande. Så fin liten hundfamilj. Här är några av bilderna som fanns i kameran.
För de som är intresserade av valp, det är egentligen bara en av tikarna som inte är bortlovad än, och som vanligt väntar jag till de är ungefär en vecka för att se att allt är frid och fröjd innan jag tar tag i mailen.

L-kullen är här!

Jösses, det här var min livs pärs vad gäller valpning. Och jag har ändå haft några kullar. Om jag tyckte att förra kullen tog tid på sig, så tyckte Wilda att hon skulle slå alla rekord. 

Större tik har jag aldrig haft så massa valpar trodde jag. Som skulle komma tidigt, som de brukar. Så från i måndags natt (dag 58/59) när hon började boa har jag sovit på en sådan där sjukvårdsplastmadrass på vardagsrumsgolvet bredvid valplådan. Inte vågat lämna huset en minut. Tittat på de sämsta netflix-serier som finns hela dagarna och halva nätterna och trott att NU! Nu sätter det igång.

 
Hur som, i lördags eftermiddag gick då vattnet. Yey! Nu kommer de. Äntligen. Trodde jag...  K-kullen tog det 5 timmar från vattnet gick till första valpen. Den här gången över sex timmar. Valp kommer då äntligen, nu kommer de bara rasa ut, trodde jag.... paus i ett par timmar. Det skulle ju komma minst sex stycken enligt bukomfång... Sedan kommer två i väldigt rask följd. Då var klockan strax efter midnatt, jag väntade i tre timmar och sedan satte jag klockan på väckning varje 30.e minut och slocknade på plastmadrassen där bredvid valplådan.
Wilda var väldigt lugn och pigg och glad igenom hela dagen och natten, det var väl egentligen bara därför jag aldrig blev orolig. Vi var ute och sprang t.ex, det var superkul tyckte hon mitt uppe i valpningen 😂  Jag tyckte det var mindre kul med min ihållande covidhosta och kondis, och lite orolig började jag allt bli. I efterhand så vet jag att färre valpar går saktare, men jag trodde ju hela tiden att det var en stor kull.

Wilda är nöjd med tre valpar så fler blev det inte. Mycket stolt. 2 tikar, 1 hane. Första tiken var brun, vilket jag inte hade räknat med. Brunvilt dessutom vilket jag aldrig haft innan. Var lika stor överraskning när Wilda och C-kullen föddes då jag trodde alla skulle vara svarta där och det var både vilt och brunt, så de linjerna verkar ge lite av vart, och så är det ju charmen med våran ras. 

Wilda sköter sig exemplariskt, hon har ju gjort detta en gång innan, och vet precis hur valpar skall skötas 💖

Anteckningarna från natten ser ut som följer:

20.18. Tik. brunvilt? 269 gram

23.44. Tik. Svart. tecken. Vita tassar. 262 gram

00.10. Hane. Svart med stora tecken. Vitt i pannan. 339 gram.

Och givetvis några bilder från inatt och idag.

Släkten till L-kullen

Vi går här jag och Wilda och väntar och väntar på valpar. Igår natt väckte hon mig av ett väldigt snurrande i sängen och sade att nu är det dags. Så vi flyttade in i vardagsrummet, och sedan somnade hon och har i princip sovit sedan dess. Så efter två nätter på vardagsrumsgolvet känner jag mig lite groggy i hjärnan, inte vågar jag lämna huset för de kan ju komma när som helst, så dåliga netflix-serier och titta på en sovande hund består dagarna av nu.

Men, för att göra något, så har jag letat reda på bilder på de kommande valparnas släkt. 
Här är pappas sida:

Pappa to be, Torven, Lapinpeikon Täydellinen Toveri 

Farfar Lapinpeikon Ikiomairtokarva

Farmor Lapinpeikon Nelli Neliveto

Gammelfarfar är en av mina favorithundar, Lumiturpa Eppu.

Farfars mor Lapinpeikon Dilli-Dallin

Farmors far Casper: 

Gammelfarmor Lapinpeikon Kassi Alma

Och på mammas sida har vi blivande modern Wilda, Pufflingens Cassiope

Hennes pappa och valparnas morfar heter Mustinkulman Etiäinen

Mormor Muffy, Lappizaros Malou

Morfars far blir Ullastiina Fasu

Morfars mor heter Peikkovuoren Hurja Heta

Mormors far är Månskimrans Golden Gimli

Mormors mor är Lappizaros Emira

Lite uppdateringar

Lilla Knautia, denna underbara lilla valp, hon och jag har haft så kul ihop. När de andra åkte till sina hem så har vi varit ute och åkt bil nästan varje dag, hon somnar bums i bilen, hon har varit med mig på möte på jobbet, vi har handlat, träffat brorsans hund osv. Vill ingen ha henne finns väl risken att jag behåller henne själv, en så himla lätt valp. Fast jag har lovat gubben att hon inte blir här permanent, så måste väl hålla det.

Underbara uppdateringar får jag från hela K-kullen, här Harry:

Kickxia:

Och Balthazar:

Som tur är, eftersom jag fäster mig alltför lätt vid hundar, så ville även Knautias "farmor", alltså hennes pappas ägare rå om henne några dagar. Perfekt miljöträning att åka till staden några dagar tycker jag. Så där har hon varit sedan igår med pappa Lappi. Och idag kom brorsan Harry ( Kalmiopsis) dit och lekte. Så himla mysigt 💖

Briza och Lenza kör järnet som vanligt. Lenza har lekt med Knautia hela tiden, och Briza har nästan känt sin lite utanför tror jag, så nu leker de igen. Fast snön är borta så detta är från i början av veckan.

Så igår hämtade jag hem Guldis. Wilda. Pufflingens Cassiope. Det betyder 14 dagar till beräknad valpning, och valpar finns det där. Väldigt spännande.