Inte klok

Säger folk om mig. Alltså att jag sätter mig i bilen och åker, enligt kartprogrammet, 1607 kilometer. En väg.
Men hallå, lite äventyrlig får man väl vara, och jag ser faktiskt fram emot att åka, utan gubbe som skall lyssna på P1 hela tiden, och utan ack så söta och välartade men ibland vansinnesdrivande och nästan alltid bråkande barn i baksätet.

Körschemat ser ut som så att jag åker härifrån Hedekas på onsdag morgon, 7-8 timmar upp till mamma utanför Söderhamn. Vi sover där och sedan mitt på dagen på onsdagen åker vi till Umeå där färjan går klockan 18 och vi är i Vaasa klockan 23 eller något sådant.

Eftersom det är en dum tid att påbörja en 50 mil lång körning så är det så illa så det får bli hotell där, då kan vi också i lugn och ro tuffa vidare mot målet,  Suomussalmi,  på fredagen och kommer dit på eftermiddagen/kvällen och får då äntligen träffa Viksu med familj. Då är Muffy på dag 11 i löpet men hellre en dag för tidigt än en dag för sent tycker jag.

Märks det förresten att jag börjar bli liiite nervös? Som tur är har jag så fullt upp både med jobb in i det sista och annat så jag hinner inte tänka så mycket på resan, och jag hoppas att jag inte glömmer något viktigt, som att på tisdag kväll åka till vetten och avmaska Muffy.

 

PS, de har fått snö däruppe i Finland. Jag HATAR vinterväglag. Men maken var omtänksam och satte på sprillans nya vinterdäck på bilen i går, så även om jag är rädd för snö så skall nog det gå bra det med.

Far och morföräldrar

Tänkte visa lite bilder på de kommande valparnas mor och farföräldrar, och kanske ändå längre bak i stamtavlan.

Om vi börjar med Muffys stamtavla så heter hennes mor

Lappizaros Emira

 

Här en bild på Emira med sin mor, Muffys mormor och valparnas gammelmormor, Nordanlidens Java.

 

Och Muffys far är:

Månskimrans Golden Gimli

Andra hundar som kan vara värda att nämna i Muffys stamtavla är morfar Fidelis Homo Homini Lupus:

 Och farfar Fjällfarmens Brune Baloo:

Och så vidare till Viksus föräldrar, hans mor  heter:

Kontioharjun Vikkelä Viivi

Och hans far heter:

Cantavia Kodinonni

 I Viksus stamtavla kan jag visa en riktig snygging, hans farfar Cantavia Leijonamieli:

Och hans mormor Hillasuon Pellavanuttu:

Det var allt för idag, en annan dag kanske jag letar redan på bilder på syskon, och Viksu har en hel del väldigt fina avkommor redan som tål att visas, hej så länge!

 

Rosetter i håret

Idag regnade det så kopiöst hela förmiddagen så jag fick ta ledigt från jobbet (trädgårdsanläggare), men lagom mitt på dagen kom solen fram, jag släppte ut hundarna för att gå en liten tur med dem, och när jag kom ut hade Muffy rosett i håret.
Muffy påstår att det är för att göra sig fin för resan nästa vecka, men jag tror jag har övertygat henne om att hon duger som hon är!

 Muffy bryr sig ju inte om at det skjuts en hel del i skogen, men hon hoppas på att någon jakthund skall förvirra sig över våran tomt och gillar att ha koll.

 Annars är de sitt vanliga goa glada jag mina tjejer!

Kennelnamn!

Men, hur kunde jag glömma att berätta det i går! Jag fick brev i måndags och fick kennelnamnet jag sökt godkänt! Nu skall jag bara vänta nästan två månader också innan det är helt klart, då kan jag börja göra hemsida och lägga upp min kennel på lapphundsklubbens sida. Kul :-)

Jag vet att många undrar vad Pufflingen betyder. Pufflingen betyder ingenting (mer än eventuellt en lunnefågelunge), men min man började kalla Muffy för Puffen och sedan Puffling. Hon kallas förstås en massa annat också, som Puff, Fluffen, Gumman, ja, ni vet, kärt barn. Jag hade redan döpt min koppelsida till Puffling. Och jag har funderat på en massa andra kennelnamn i över ett år men det var först när jag satt och fyllde i ansökan som jag kom på det självklara Pufflingens. För det blir ju just Muffys valpar och hon blir min stamtik.

Löp!

 Åh vad stressad jag har varit över detta med löp. Jag visste ju att det var i månadsskiftet september-oktober hon skulle löpa, men för varje dag som går så blir jag mer och mer stressad. Vill helst inte tat det skall bli vinterväglag i Finland innan jag skall iväg, och så har jag lovat att vikariera sista veckan i oktober för en kokerska, i går tänkte jag att jag väntar två dagar innan jag ringer och ber henne hitta någon annan, men sådant knns ju så taskigt när hon frågade mig redan i juli och säkert har bokat semesterresa eller liknande. Nu slapp jag ju ett jobbigt samtal för i morse var första gången jag bli glad av att hitta en blodprick i fotänden av sängen. Och ja, den kom från Muffy. Nu kan jag börja boka båtbiljett och vet när jag måste boka av jobb. Som planen är nu så åker jag upp till Söderhamn nästa onsdag, övernattar där och hämtar mitt resesällskap mamma, åker upp till Umeå dagen efter och tar färjan till Vasa, kommer fram på fredag och på fredag kväll borde vi ha hunnit köra till målet.
Hemresa vågar jag inte boka förrän det är klart, för jag vet ju inte vilken dag Muffy är i höglöp. Funderade hit och dit på att göra progesteronprov men nej, det tar för lång tid att få svar och sedan ta sig till Finland för att jag skall våga chansa så det är bara att hoppas på att Muffy är en standardhund som har höglöp dag 11-13 någonting.

I helgen var det härligt väder så vi fick gå upp på berget bredvid huset som är vårat bästa fotoställe. Här är Muffy stolt över att ha dödat en gammal pinne:

Och här får hon sitta och vara snygg med ett koppel jag har vävt. Gör sig extra bra nu när det är höstfärger.

Idag tog det fina höstvädret slut och det blåser som sjutton och regnar kallt, så några av Muffys familjemedlemmar har det såhär bra. Detta är Sally, Dansk-Svensk Gårdshund, och Dixie, Birma(-katt).

Utställning

När jag skaffade Muffy hade jag aldrig ställt ut en hund innan. Jag tror att jag hade besökt en hundutställning ungefär 15 år tidigare, eller ja, när jag kom dit hade de flesta hundarna redan åkt hem.

Eftersom jag inte visste någonting om hur det gick till, och då menar jag verkligen ingenting, så började jag med ringträning hemma med den lokala hundklubben. Vi var nog det minst ringtränade ekipaget som de någonsin sett, men efter att de visat mig hur det gick till övade vi och testade ett par inofficiella först.
Första inoffen var på 4-H gårdens ridhus i Karlstad. Jag hade inga vantar med mig och jeans och skinnpaj eller liknande, och det var i november och flera minusgrader. Jag hade aldrig anat att det skulle ta så lång tid, och att man skulle vänta i flera timmar om man gick vidare också. Blev nästan avskräckt där, men jag tycker att skall det vara så skall det vara...

 Och eftersom jag fortfarande inte begrep mycket om utställningar (läste till ringsekreterare samtidigt för jag tänkte ändå lära mig allt om det) så var jag så dum så jag anmälde till MyDog som min (och min hunds) livs första riktiga utställning. Dessutom var det en finsk specialdomare just den dagen, men sådant begrep inte jag.

Det gick väl bra, förutom nice proportions osv stod det "well presented" i kritiken :-)

Very Good, ukkl2, domare Matti Tuominen på MyDog 2013. Muffy 11 månader.

Ja det gick ju bra det där. Tills Muffy tappade sin valppäls. Hon var lika naken som den dagen hon föddes. Vi åkte då ändå. Till rasspecial i Norge.

Excellent i Kongsberg, Norge.

Vi fortsatte, det var ju ganska roligt det här, och inte blev vi utskrattade iaf.

Tillslut fick hon tillbaka lite päls, och vi hittade en duktig handler också.

Hon fick sitt första CK i Borås när hon var ett och ett halvt.

 E, junkk1, CK, btk4, r-cert i Borås för Ian Rasmussen, juni 2013.

Och hade hunnit med Vänersborg också.

Ett Excellent för Lena Stålhandske i Vänersborg, juni 2013

Mer hann vi inte innan pälsen rasade igen, så det blev att ställa en urfälld hund under hösten, med resultaten Excellent och Very Good ändå.

 Vi gjore ett nytt försök på MyDog nu i vintras, ettårspremiär för mig och Muffy i utställningsringen, men hn fillar inte den utställningen alls, och jag blir stressad jag med. Hon slokar med öron och svans, och jag tycker den är en pärs, så den står vi nog över ett tag.

Sedan var det 2014, ny utställningssäsong och ingen päls under hela våren, då blev det mest Very Good.
Men under de två veckorna som Muffy hade päls hann vi med en utställning, och då kammade vi hem högvinsten.

E, ökk1, CK, btk1, CERT och inte minst BIR! Domare var Arvid Göransson i Alfta forspark. 
Inte nog med det så blev vi BIG-4 i en stor grupp senare på dagen för domare Lydia Erhart från Holland.

Vi kom t.om med i Hundsport.

Lycklig var jag, och vilken tur att jag hade bokat in oss på tvådagars rasspecial i Danmark bara att par veckor efter nu när hon hade päls och allt...

Men när Muffy bestämmer sig för att tappa pälsen, då gör hon det fort och effektivt. Två veckor senare var det inte mycket fluff kvar.

Foto: Melanie Holbæk

Men det gick bra ändå. Sådana här band får man istället för rosetter. Den randiga längst till höger är viktigast, för den betyder att hon fick cert. Hon blev tredje bästa tik, och eftersom de andra två redan var champions så gick det såhär bra.

 Excellent, CK, ökk1, btkl3, CERT för Ashleight Griffin i Fuglebjerg, Danmark, aug 2014

Trots att hon var pälslös avslutade vi sommaren med utställningen i Backamo. Den är så nära så man kan inte låta bli. Blev ett Excellent, och nästa år kämpar vi på :-)

Väntar

 Väntar och väntar på löp, nervöst som bara den, tänk om jag missar när det börjar. Tänk om jag åker i två dagar till Finland och kommer för sent, eller alldeles för tidigt. Planen nu ser ut som om vi tar stryk och progesteronprov när hon kommer igång. Men då blir det bråttom som fan när det visar sig att det är dags, uuuh vad nervöst!

Muffy är förstås inte särskild bekymrad. Det är hon aldrig. Hon tränar agility istället. kurs nummer två går vi nu, och tävla tror jag inte vi kommer göra men hon tycker det är fantastiskt kul och är väldigt duktig. Är väl som med barn att man tycker sin egen är bäst. Och så tar vi med lillhusse (10 år) eller lillmatte (12 år) på kurserna med, så de får lite aktivering ;-)
Är man bara 10 år så kan det vara svårt att komma ihåg det där med att knäppa av kopplet.

 Och rätt vad det var så kom vi och skulle springa banan, de hade bytt ut allépinnarna mot det riktiga slalomen utan att jag såg det, men hon fixade det med fast vi inte ens har kommit längre än till allén.

Imorgon är tyvärr sista gången och då är det teori, men jag skall försöka att vara duktigare på att träna här hemma i trädgården, åtminstone en stund varje helg.

Anmälde mig till skk´s uppföarutbildning igen också, har väl en missad foderföreläsningen kvar sedan jag gick den för ett par år sedan men kursen är så trevlig och är mer en diskussionsgrupp än kurs så jag tänker gå hela igen :-)

Planer

Muffys höfter och armbågar blev röntgade för en vecka sedan med resultatet HD B och ED ua. Det hurrar vi för! Hon är även ögonlyst ua och testad både för pompes (fri) och pra-PRCD (B).

Så nu börjar de mer seriösa valpplanerna. Som det ser ut nu så planerar vi att inom en månad ungefär åka till Finland och para  Puffling som egentligen är:

Lappizaros Malou "Muffy"

Muffy är en självständig hund som är väldigt trygg i sig själv, hon älskar alla och är inte rädd för något. Hon har en typisk Lapphundsmentalitet med on-off knapp och anpassar sig till alla situationer med ett lugn som jag önskar att jag hade men hon bangar inte ur för någon aktivitet heller, lycka är när vi åker till brukshundsklubben.
Hon har gått ganska bra på utställning och kammat hem ett par cert. Hon har ett väldigt fint ansikte, bra proportioner och rör sig otroligt bra om jag får säga det själv.
Det jag letade efter åt henne var en trevlig och frisk hane (förstås)av den grövre typen med grov skalle och kropp och snygga proportioner. Ja, helst vill man ha allt och det hittade vi hos:

Petäjämaan Viksu "Viksu"

För mig känns detta som en perfekt kombination då Viksu är en grov och fantastiskt vacker hane, precis så som en Finsk Lapphund skall se ut. Viksu har en otrolig mentalitet, alla som träffat honom älskar denna killen. Dessutom har han så många titlar från utställning så jag kan knappt räkna upp dem men hans namn med titlar är C.I.B NORD UCH FI UCH DK UCH SE UCH NO UCH EE UCH LV UCH LT UCH BALT MVA RU UCH BY UCH RKFV VV-14 Petäjmäaan Viksu. Han har HD A, ögon ua, pra-PRCD fri och är pompesfri. Han har gjort mentaltest med 140 poäng så här har vi en kille som har både brain and beauty. Mer om Viksu kan ni se på KoiraNet.

Viksu finns långt borta i nordöstra Finland, så jag planerar att åka dit med Muffy under nästa löp och hälsa på och träffa Viksu på riktigt. Ser så fram emot detta och vi hoppas att det blir våra första småpufflingar två månader efter det!