Jodå!

Här finns det valpar (eller fosterblåsor iaf). 2-3 stycken såg veterinären, de brukar aldrig ha rätt men så har jag aldrig ultraljudat på husdjurshälsan heller så vi får se. Men fantastiskt glad är jag, jag längtar så!

UL

På måndag eftermiddag, då har Senja tid hos veterinären för ultraljud, så spännande! Även om jag aldrig vågar tro så blir jag väldigt besviken om det inte blir valpar. Det är ju många som har hört av sig och visat intresse för valp, nu får vi åtminstone veta om det blir några. Eftersom jag själv vill ha en tikvalp hoppas ju jag på många tikar ;-) 

Jag och lillhusse försöker övertala de andra i familjen att vi måste spara en valp hemma. Sally börjar bli gammal och Muffy har ingen att busa med. Vi har ingen större framgång i våra övertalningsförsök så det får väl bli en på foder då, för jag tror verkligen det blir superfina och trevliga valpar detta. Om det nu blir några. Men lillhusse (och jag) fortsätter att bearbeta de andra här hemma ;-)

Bra tecken ;-)

Häromdagen spydde Senja på morgonen. Ja även hundar kan bli illamående i vecka två-tre, det är som månad två-tre för oss människor. Gott tecken iallafall!

Sedan längtar hon hit påstår hennes matte. Klart hon gör, att springa på åkrarna och få gå ut och in som man vill gillar väl alla hundar.
Om två veckor gör vi ultraljud. Längtar att få veta säkert om det blir några Pufflingar!

Jag har bestämt mig att bygga en hundgård också. Har ju ingen, jo en fallfärdig liten som vi aldrig använder, men hur bra jag än har planerat att Muffy skall åka på sommarkollo hos gammelmatte och uppfödare i sommar vet man aldrig om det kör ihop sig och då kan det vara bra att ha en inhägnad bara ifall att.

Några bilder på Senja när hon var här senast.

Parning

 Då gör vi ett nytt försök med Senja och Piirka. Senja fick åka till Norge för en och en halv vecka sedan och vara där hos Piirka och Maria på kennel Kalo Skilos. Hon är inte den mest lättparade tiken men tillslut så! På söndag hämtar jag henne igen och om nio veckor runt den 3.e juni så hoppas vi på en kull småpufflingar :-D

Här är info om föräldrarna:

Lapprikets Senja
HD B
Ögon UA
prcd-PRA fri genom arv
Pompes fri
Senjas stamtavla på slk HÄR

Senja är en lugn hund av modell mindre med väldigt fint huvud. Hon har en personlighet och charm som gör att alla blir förälskade i henne, framförallt jag, lika lugn i alla situationer och väldigt gosig.  Senja är inlånad och bor till vardags i Göteborg.

och

NUCH  SUCH DUCH NordUCH Njw12 Sjw12 Djw12 Lecibsin Kasperi
HD B
Ögon UA
prcd-PRA bärare
Pompes fri genom arv
Piirkas stamtavla HÄR

Piirka är en riktig myspropp. Han är tacksam att träna med då han är väldigt mån om att vara till lags. Något mindre i modellen men kompakt med fina rörelser, fin päls och ja hela han är fin :-)

Lapprikets Senja

 

 

 

 Lecibsin Kasperi

 

 

Ett jättestort tack vill jag rikta till Maria i Norge som inte bara lånar ut Piirka, utan även tar så väl hand om Senja, utan dig hade det inte blivit något! Stort tack även till Rita i Norge och Sanna som tog hand om Senja i höstas när vi försökte då. Och inte minst tack till Senjas matte Linnea som lånar ut denna underbara lilla tjejen till mig! Vare sig det blir valpar eller inte så har vi kämpat för denna kullen och det är underbart att träffa människor som är så hjälpsamma och vill samma saker som en själv.

Hon fick åka hem

Ibland blir det inte som man vill. 

Senja och Muffy kom ju så himla bra överens, ett tag. Tyvärr varade det bara drygt en månad, smågruff gick snabbt över i hundslagsmål så illa så de hade dödat varandra om de hade kunnat. Låsta dörrar mellan hundarna och ett slussande när de skulle in och ut. Skador när vi försökte ta isär hundar som högg vilt omkring sig. 

Så tyvärr, denna goaste, mysigaste hunden, med de vassaste tänderna när hon och Muffy bråkade, fick lämna oss och åka hem till Göteborg igen. Och jag saknar henne redan, men jag kan inte äventyra mina barn eller någon annans hund eller mina egna.

Jag hade ju hoppats att detta skulle vara fram till sommaren. Men precis som att vi människor inte gillar alla vi träffar så får man väl acceptera att det är så mellan hundar också.

Och jag har ju ingen kennel med hundgårdar, utan våra hundar skall kunna bo i huset med oss och sova i sängen och vara där vi är.

Senja är en hund som är så lugn så här hemma gick hon under smeknamnen knubbsälen och pensionärshund. Fast ibland skallerormen. Och som jag jobbat på att få upp hennes kondition och muskla henne, vilket jag lyckades med. Känns lite som till ingen nytta, men kul har vi haft under tiden. Hon var ett underbart sällskap i svampskogen, även om hon de första veckorna tyckte att turerna var lite väl långa så det sista så studsade och hoppade även hon av glädje när vi skulle på skogstur.

 Men jag hoppas att hon kan komma och stanna hos oss igen, kanske om Muffy skall till sin uppfödare och få valpar i vinter, så blir det inte så tomt här. Och Senja var en utomordentligt bra sängvärmare trots sin stora päls, och det behövs ju på vintern :-)

Lill-stumpan

Acki var hos mig en vecka. Acki är ju den valpen jag sparade på foder, och jag är förstås gärna hundvakt åt alla småPufflingar, men extra gärna till henne, för en dag kanske hon skall få valpar här och då är det bra om hon är som en del av flocken och hon och Muffy kompisar :-)

Lite spökålder på Acki just nu, MEN så roligt hon och Muffy har ihop.
Här har vi en valp med samma energinivå som sin mor. Hon kommer in här i huset som en barnslig men frisk fläkt. Gillar att mysa, men sådär charmigt barnsligt vild också. Har en av-knapp, men särskilt nu en stor på-knapp. Jag har nästan glömt bort hur Muffy var som valp tills nu.

Inte det mista lik mor sin utanpå, men frutom att Muffy aldrig har haft någon period när hon har varit ängslig som Acki har just nu så är de så lika i sättet. skulle man ha en renhund på riktigt, då hade de här två tjejerna nog varit perfekta, både mentalt och exteriört.

Bus hela dagarna!

Ett blodspår var jag tvungen att lägga också…

Lilla gumman så go hon är. Det blev helt lugnt och tomt i huset när hon åkte, men jag träffar henne senast i årsskiftet igen, förhoppningsvis tidigare!

 

Hillerød

 Det bar iväg till Danmark, jag åkte med Lappis ägare så både Acki och Lappi skulle ställas, men inte minst skulle även Kukka (Aquilegia) komma dit, och jag skulle äntligen få se henne för första gången sedan hon flyttade som 8-veckorsvalp.

Vi bodde tre människor och tre hundar i en pytteliten stuga. Trångt men funkade fint, hundarna lekte mest ute hela tiden. I långlina som fungerade över förväntan.

Här Acki (Lilla Alchemilla) och Lappi (Aconitum)

Jag trodde att det skulle kunna gå riktigt bra för Lappi, men när man såg konkurrensen, hanar som var mycket äldre än honom så insåg jag att detta blir nog svårt. Att få ihop och muskla kroppen, och att få päls, där gör varje månad mycket i den här åldern. Valparna var ganska prick 9 månader på utställningen. I deras klass får hundarna vara upp till 18 månader, och det är ju ganska stor skillnad.
Ja att få ihop kroppen, det behövs här, men det kommer det är jag inte det minsta orolig för.
Snygg-Lappi fick ett Very good.

Här är Pufflingens Aquilegia 'Kukka'. Hon löpte just nu så Acki som jag hade med mig tyckte att hon var lite läskig, Lappi blev helt vild av glädje däremot. Men Kukka visade att hon uppskattade minsann inte broderns fjäsk ;-) Även om jag inte hann prata så mycket som jag ville med henne, och vi var i ringen samtidigt så var det ett trevligt återseende.
Kukka fick också ett Very good.

Lilla Alchemilla, hon var showig som vanligt, jag vet inte hur hennes matte har lyckats så bra med ringträningarna för när hon kommer in i ringen så springer hon som en gudinna, och trots att hon är längst ifrån klar i kullen så kammade hon hem ett Excellent och vann klassen. Tyvärr inget CK, så ingen Köpenhamns juniorvinnartitel på henne, men jag är väldigt nöjd med hennes resultat och kritik!

Jag ser fram emot att se vad det blir av henne när hon får fulla ut lite och pälsa på sig rejält!

Pufflingens Aconitum

Eller Lappi som han heter kom igår för att vara på semester här några dagar.

På fredag fyller valparna hela 9 månader och blir då juniorer, hurra för det! Men det märks också att de har kommit i tonåren...
De får bomull i öronen (vissa har alltid den där bomullen, som Muffy) och så är det det här med hormoner som inte är så lätt för hanvalparna… Lappi har haft det lite jobbigt hemma då det är en massa tikar i grannskapet och de löper en efter en. Matvägran och ingen sömn, så han fick komma hit till skogen där det för tillfället inte finns en endaste löptik inom vädringshåll.

Lappi en väldigt lugn och avspänd kille när det inte är löptikar nära, han försöker inte mucka med flickorna här, han gör inget väsen av sig inomhus trots att hans mor gärna vill ha igång honom, och ute så är han och Muffy vilda av lycka för att ha någon med samma energinivå att leka med stundvis men båda lugnar sig snart och så blir det pinngnagning eller gräsbetning.

En riktig gokille, och så himla fin han har blivit, helt otroligt vad de växer och vad fort det går, nu ser man vad det blir av dem när de blir vuxna. Lappi är både högre och mycket tyngre än mor sin, och det är ju helt som det skall.

Första eftermiddagen här bestod av bus med Muffy.

Helst vill han inte gå in överhuvudtaget, utan bara vara ute och ligga och gnaga på pinnar i ljungen alltid om han fick bestämma. Som tur är är han inte tyngre än man kan bära in för det var det där med bomull… ;-)

Tog sig en liten simtur i trädgårdsdammen gjorde han också :-)

Jag tycker tre lapphundar är ett vackert antal. Försöker jag övertyga min man om. Alltid udda antal säger jag på jobbet och med den lilla vita  hunden blir det lätträknat dessutom.

Senja

Jag blev tillfrågad om jag ville leasa en tik, denna underbara söta lilla jänta som heter Senja. När man leasar en tik så är det helt enkelt så att man lånar in en tik för att ta valpar på den. Här var det en kombination av att en tik inte får bli för gammal innan första kullen och ägaren ville att hon skulle ha en kull, och att ägaren inte kunde ha sin hund hos sig under det närmaste halvåret, så Senja får helt enkelt bo här hos oss.

Det blev tyvärr ingen lyckad parning nu i höst, men vi gör ett nytt försök till våren och hoppas på valpar då.

Senja heter Lapprikets Senja och här är några bilder från det senaste. Hon skall stanna hos oss över vintern/våren och hon kommer nog att vara saknad sedan för hon är den härligaste, lättaste hund som finns. Lugn och kelig och gör vad som helst för en godis. Jag släpar med henne på lååånga skogsturer och försöker få lite fart på henne och få henne att bygga muskler, men mest gillar hon att krypa upp i sängen och mysa in sig bredvid någon av oss. Underbara lilla myshund.

Jag var lite orolig för var Muffy skulle säga om en nykomling i familjen, en tik som var i löp dessutom, men hon blev överlycklig och flickorna trivs fantastiskt bra ihop.