En vecka

Nu är de redan en vecka gamla, och oj vilka starka små tjockisar!

Lenza hade så mycket mjölk, redan innan valparna kom, så jag var lite orolig för att hon skulle få mjölkstockning, men efter några dagar är allt under kontroll. 

Egentligen vet jag inte ens varför jag väger valpar, jag ser ju att de är pigga och glada och friska, men det är lite kul att kolla vikterna nu det första ändå. Man röknar normalt en dubbling av födelsevikten efter en vecka, och det har de lyckats med.

Hon är så himla söt Lenza, för hon blir så glad och stolt när man kommer in till valparna, hon skall riktigt visa sina ungar och hämtar en till valplådan överlycklig. 

Annars händer det ju inte så mycket när de är så små, svårfotade är de också men jag hade en snabb fotosession med dem nu. 

Tiken, med de vita strumporna. Strumpor precis som Lenzas syster Fragaria. Hur Lenza och hennes syskon såg ut vid 1 vecka kan ni se här eller klicka på F-kullen. Vikt nu, 875g (431 när hon föddes)

Hane 1, jag tror nog att han blir viltfärgad men utan kamera ser han i princip svart ut, den ljusa färgen brukar dock komma när pälsen växer ut mer. Vikt nu 677g (315 vid födsel)

Hane 2 har ljusnat riktigt fort. Väger nu 784g (309 vid födsel). 

M-kullen är här

I går kväll kom de. Allt gick som det skall, det blev 3 stycken små-Pufflingar, två hanar och en tik. 

Jag får säga att jag trodde verkligen att det skulle bli dubbelt så många, Lenza var ganska stor, men hon är lika glad ändå och väääldigt stolt och glad över sina små. 

Mina anteckningar ser ut såhär:

10.00. Lenza började bli orolig. -Öppningsskedet började.

19.30. Efter att ha varit lugn och sovit någon timme så blev Lenza orolig igen, värkarbetet börjar.

19.45. Vattnet gick. 

22.17. Valp 1. Tik, 431 gram. Viltfärgad med vita framtassar. 

23.36. Valp 2. Hane, 315 gram. Svart (eller viltfärgad) med en vit yttepytte prick på bröstet.

23.50. Valp 3. Hane, 309 gram. Viltfärgad med vitt mönster/markering på bröstet.

Jag var helt övertygad om att det skulle komma några till, jag somnade bredvid valplådan med larmet på, men när jag vaknade och kollade nästa gång förstod jag att det var klart. 

Hela tiden var min uppfödarkompis Anna-Karin här och höll mig sällskap, hon skulle egentligen bara hälsat på från fredag till lördag men stannade en dag till när vi förstod att det skulle komma valpar. Det var väldigt trevligt med sällskap och jag önskar att man kunde göra så oftare, den där vakan som ofta varar över ett dygn brukar vara ganska ensam och tråkig annars, många dåliga filmer hinner man se. 

Här några bilder från nu på morgonen:

Och här i natt när de var helt nya:

Släkten!

Det är alltid lika kull att kolla bilder på hundarna bakom de kommande valparna. Titta inte på föräldrarna om du vill se hur valparna blir, titta på mor och farföräldrarna brukar många uppfödare säga.
Så här har vi släkten:

Pappa Fairdogs Kanerva

Mamma Pufflingens Filipendula

Farfar är Big Brawehearts O'Boy

Farmor Fairdogs Salmi

Mormor Pufflingens Briza bor ju här hemma hos oss

Morfar Mikälie Naseva bor i Finland, en riktig myshund.

På Pappans sida har vi då valparna gammelfarfar Big Bravehearts Micke

Och gammelfarmor Min Bästa vän Clara

Farmors far Raiddokas Karon

Farmors mor Fairdogs Paloma

Vi fortsätter med Filipendulas släkt. Valparnas gammelmorfar där heter Shacal Tiku

Och morfars mor Staalon Xantippa

Mormors far är Lecibsin Kasperi

Och Mormors mor är en hund jag träffar ganska ofta, Lapprikets Senja 💖

Vill ni se stamtavlan för de kommande valparna och se bilder på en del av de hundarna som finns ytterligare ett led bakåt så finns det HÄR

Vi väntar och väntar...

Idag är Lenza på dag 59. Min hundar brukar sällan gå tiden ut, det är nog en urhundsgrej att bara para den rätta dagen och då valparna några dagar innan. Från dag 58 är det fritt fram för valparna att komma, och varje dag över det blir som över tiden fast man räknar 63 dagar. Hon fick faktiskt på dag 61 senast har jag kollat så hon kanske håller på sig tills på lördag.
Hon åt kvällsmat med god aptit vilket brukar betyda att inga valpar under natten. 

Vi väntar med spänning, och Lenza utnyttjar tiden med att njuta av snön och vintervädret. 

Jo men valpar tror jag på

Att bli petig med maten, och när buklinjen börjar bli lägre, ja det brukar ändå betyda att de är dräktiga 😀
Fem veckor gången och det är först nu det brukar synas. Här ett par bilder från idag, det är mörkt för det mesta när jag träffar Lenza efter jobbet.

För några veckor sedan var vi iväg och spårade, jag hade nästan glöm att Lenza bara hade ett spårprov kvar till viltspårschampionat, hon fixade det spåret galant och är nu då SE VCH 🏆

Ändrade planer

Till något positivt hoppas vi. 
Eftersom Ronja (Euphorbia) gick tom, Mymlan (Hepatica) fick sent missfall, och sedan klarade inte Zelda (Rävrackans Lakrisprinzezza)  och hennes utsedda hane att para så bestämde jag mig för en kull på Lenza (Filipendula) nu i vinter istället för nästa år.Jag har erbjudit en del fodervärdar att ta över sina tikar, jag hade tagit kull på dem men det blir ju så att det blir många nu när det inte blir som tänkt. Så Euphorbia, Gnistrande Gentiana och Rävrackans Lakrisprinzezza utgår ur avel. Underbara hundar alla tre men inte de jag hade tänkt spara något efter.

Hur som, i söndags efter MyDog mötte min man upp med Filipendula aka Lenza i Falköping och hon hade en date med snygga Fairdogs Kanerva som jag spanat in för något år sedan. En fantastiskt trevlig hane, glad och busig men tyst och trygg. Han har gjort ett riktigt fint BPH (mentalbeskrivning) , har jättehögt HD-index och så är han fin också, och en ganska svensk stamtavla vilket jag tycker är trevligt på mina med mer finska stamtavlor.
I går var jag till Kanerva igen, och även det var lyckat. Så nu hoppas vi at det kommer en kull i början av mars. Hör av er om ni är intresserade, jag söker även fodervärd (halvfoder) till en tikvalp.

Stamtavla på de kommande valparna kan man se HÄR (där kan man även klicka sig vidare till BPH, hälsa, utställningar osv på föräldrarna)
Hälsa på hundarna ser ut såhär.

Fairdogs Kanerva. HD A, ED ua, ögon ppm 2023, prcd-PRA A, pompes a, HD-index 124, ED-index 109.

Pufflingens Filipendula. HD B, ED ua, ögon ua 2021, prcd-PRA a, pompes a, DM a. HD-index 86, ED-index 101.

Valparna blir prcd-PRA och pompesfria genom arv och har ett preliminärt HD-index på 105 och ED också på 105.

Igår hann jag fota Kanerva lite:

Lenza har jag ju visar förut:

Dåligt flyt!

Man skall tydligen vara med om allt på en gång. 
I fredags progesteron-testade jag Rävrackans Lakrisprinzezza som vi skulle fara norrut med denna veckan. Det var dags att åka på studs. Slängde oss i bilen och sträckkörde 10 timmar upp till Örnsköldsvik. Kom dit mitt i natten och hundarna fick träffas redan då. Ingen parning. Ingen på lördag eller söndag heller, så var bara att åka hemåt igen. 
Ibland går det inte som man tror, jag har bara råkat ut för detta en enda gång tidigare.
Så, med en tik som gått tom två ggr, en tik som fick sent missfall, och en tik som det inte blev någon parning, så borde min otur vända snart? 

Ser inte ut som om det blir några valpar i vinter, jag har en halvplan men jag vet inte om jag orkar med några mer långa parningsresor till hanar som är oskuder och riskera ytterligare ett misslyckande, vi får se hur jag känner det om ett tag. Så inga valpar på g i nuläget tyvärr.

Rävrackans Lakrisprinzezza

Inga valpar på Mymlan

I tisdags natt så satte Mymlans valpning igång. På dag 53. Redan när jag vaknade på natten av att hennes vatten hade gått i våran säng insåg jag att det här gå inte. Såhär tidigt överlever inte valparna.
En ensam valp kom det, den var inte vid liv när den föddes. Det var så sorgligt, jag grät en skvätt då, och även nu när jag skriver detta. Allt gick fort och lätt och jag tror inte Mymlan hann fatta någonting. Däremot har förstås hennes hormoner satts i snurr, hon är superpigg och glad ute, inne vill hon bara boa, hitta valpsubstitut som leksaker och strumpor, och sover så tätt, tätt i sängen. Så ledsamt alltihopa. 

I fredags fick hon en veterinärcheck och åka tillbaka till sin matte igen, är ändå bäst att hon kommer ifrån sitt bo bredvid min säng. Men jag saknar henne något fruktansvärt, hon är en väldigt speciell hund för mig, jag fick tillbaka henne från hennes första ägare och hade henne hemma ett tag, och hon är så mjuk och så snäll och så kelig också. 

Ibland när man föder upp så är man beredd på att ge upp alltihop. Senast hade jag en tik som gick tom två ggr, en gång efter den längsta och dyraste parningsresan jag gjort, och nu detta. 
Men, Mymlan är mitt framtidshopp, så jag kommer inte ge upp. Även om jag inte orkar tänka på det just nu så kommer jag prova att para henne och Asla igen. Skulle det inte gå då, då är hon inte ämnad att gå i avel. Veterinären menar att det finns inget som säger att detta skulle hända igen.