Dåligt flyt!

Man skall tydligen vara med om allt på en gång. 
I fredags progesteron-testade jag Rävrackans Lakrisprinzezza som vi skulle fara norrut med denna veckan. Det var dags att åka på studs. Slängde oss i bilen och sträckkörde 10 timmar upp till Örnsköldsvik. Kom dit mitt i natten och hundarna fick träffas redan då. Ingen parning. Ingen på lördag eller söndag heller, så var bara att åka hemåt igen. 
Ibland går det inte som man tror, jag har bara råkat ut för detta en enda gång tidigare.
Så, med en tik som gått tom två ggr, en tik som fick sent missfall, och en tik som det inte blev någon parning, så borde min otur vända snart? 

Ser inte ut som om det blir några valpar i vinter, jag har en halvplan men jag vet inte om jag orkar med några mer långa parningsresor till hanar som är oskuder och riskera ytterligare ett misslyckande, vi får se hur jag känner det om ett tag. Så inga valpar på g i nuläget tyvärr.

Rävrackans Lakrisprinzezza

Inga valpar på Mymlan

I tisdags natt så satte Mymlans valpning igång. På dag 53. Redan när jag vaknade på natten av att hennes vatten hade gått i våran säng insåg jag att det här gå inte. Såhär tidigt överlever inte valparna.
En ensam valp kom det, den var inte vid liv när den föddes. Det var så sorgligt, jag grät en skvätt då, och även nu när jag skriver detta. Allt gick fort och lätt och jag tror inte Mymlan hann fatta någonting. Däremot har förstås hennes hormoner satts i snurr, hon är superpigg och glad ute, inne vill hon bara boa, hitta valpsubstitut som leksaker och strumpor, och sover så tätt, tätt i sängen. Så ledsamt alltihopa. 

I fredags fick hon en veterinärcheck och åka tillbaka till sin matte igen, är ändå bäst att hon kommer ifrån sitt bo bredvid min säng. Men jag saknar henne något fruktansvärt, hon är en väldigt speciell hund för mig, jag fick tillbaka henne från hennes första ägare och hade henne hemma ett tag, och hon är så mjuk och så snäll och så kelig också. 

Ibland när man föder upp så är man beredd på att ge upp alltihop. Senast hade jag en tik som gick tom två ggr, en gång efter den längsta och dyraste parningsresan jag gjort, och nu detta. 
Men, Mymlan är mitt framtidshopp, så jag kommer inte ge upp. Även om jag inte orkar tänka på det just nu så kommer jag prova att para henne och Asla igen. Skulle det inte gå då, då är hon inte ämnad att gå i avel. Veterinären menar att det finns inget som säger att detta skulle hända igen.

Mymlan

I onsdags flyttade Mymlan hem till oss. Goa lilla hund 💖 Min man har jobbat hemifrån när jag gjort de sista dagarna som trädgårdsmästare, och hon blir så glad när jag kommer hem från jobbet så hon inte vet var hon skall ta vägen 😂
Fredag den 11/11 är det 63 dagar och bf, hon är inte särskilt rund om magen, så jag tror inte på någon stor kull. Men hon är superdräktig om man frågar henne. Hon har utsett hunddynan bredvid min sängsida som sin plats och man får ropa ner henne både för mat och för att komma ut. 
Jag kommer att dräktighetsröntga henne på fredag, jag har inte gjort det på någon tik innan, det är ju nästan dags för valparna att komma ändå när man gör det, men nu vill jag veta hur många/få det är. Spännande värre. 

Här är några bilder från igår, lite sorkjakt på åkern orkade hon med iaf så helt lättfotad var hon inte!

Finland och parning

Det gick inte så bra med den förra parningen, likamed noll mao, inga valpar blev det.  Så u hoppas vi få större tur :-) Nu har jag varit till Finland med Pufflingens Hepatica. Eller Mymlan. Hon heter inte Mymlan längre egentligen utan Stella, men för mig kommer hon alltid att vara lilla Mymlan.

Den sötaste goaste lilla hunden som finns, älskar att pussas, mjuk och snäll, och en matte som tränar och tävlar med henne en massa, grymt duktigt team är de, så väluppfostrad och följsam dessutom. 
Stella tävlar i nosework, agility och även viltspår.
Nu hoppas jag på valpar runt 11.e november (leverans första veckan i januari isf).
Hälsomässigt så ser det också fint ut, Mymlan har:
HD B
ED ua
ögon ua 2022 prcd-PRA Bpompes ADM A
Det var förra veckan vi åkte till Finland, jag tänkte att det lär väl ta några dagars väntan innan den rätta dagen är där, men det var perfekt i tid och jag kunde boka hemresa en dag tidigare än jag trodde. 
Den förhoppningsvis blivande fadern till valparna heter Tirhan Tsarmi "Asla". Himla trevlig herre, tyst precis som Mymlan, (fast skäller på renar ;-) ) Och vilket huvud! Så snygg, och rejäl vilket jag gillar och kan vara bra till Mymlan som är under medel. Verkar vara en cool herre som lever som en familjehund.
Asla har:
HD A
ED ua
ögon ua 21
prcd-PRA Apompes a
DM A
Här kommer lite fler bilder på de blivande föräldrarna. Pufflingens Hepatica:

Tirhan Tsarmi. Har var ganska urfälld nu när jag var där så de flesta bilderna har jag lånat.

Parning

Som beräknat så började Ronja (Pufflingens Euphorbia) löpa nu i juni. Den utvalda denna gången är en herre i Dalarna, Silver Zamoras Memphis, Harry. Då Ronja gick tom i höstas efter en svindyr utomlandsresa så lyckades jag för en gångs skull hålla mig i Sverige iaf. 

Nu har Ronja och Harry som han kallas tillbringat dagarna ihop sedan i söndags. Så sött par, väldigt glada i varandra. Just ikväll när jag vara helt uppgiven och tänkte att oskulden Harry kommer inte få till det så blev det parning. Så som planerat kan vi åka hem imorgon, vi tar en till tur till Harry på förmiddagen innan hemfärd. 
Nu är det bara att hålla tummarna för valpar denna gången, jag tror att jag kommer att ultraljuda henne om en månad för att veta.

Valparna beräknas födas 9 Augusti.

Föräldrarnas hälsa är:
Harry, HD A, ED ua, ögonlyst med distichiasis 2021, PRA A, pompes A, DM A

Ronja, HD C, ED ua, ögonlyst ua 2021, PRA B, pompes a, DM a. 

Valpkullen har en inavelsgrad på 0,0% över fem generationer, ett prel kullindex på HD 102 och ED 99.

8 veckor

Och flytt. Konstigt tomt blev det, och Wilda matte saknade henne så jag körde hem henne på eftermiddagen. Lilla Snigel som vi kallar den lilla bruna åkte med. Hon gillade det inte alls utan det var ett väldigt tutande på henne fast hon satt bredvid mig med bältessele. På vägen hem somnade hon iaf. Hon flyttar imorgon.

Syskon verkar ha gillat att flytta hemifrån, skött sig exemplariskt enligt rapporter, Lathyrus flyttar till Burträsk, så en bit. Och Lysimachia till Stockholm.

Nu kan jag bara önska de små trollen lycka till ute i världen och jag vet att de kommer få det fantastiskt med sina familjer, just därför känns det inte så tomt alls när de åkt. 

 Några sista bilder hann jag med i morse innan de åkte.